Brooklyn och Williamsburg
Central Park
Bilder, för jag är fotograf
Den stora Runway-dagen. Alltså jag har inte haft två stycken runways, jag är bara sen med bilderna.
Farah Angsana Bridal.
Praktikant-för-en-dag-tjejerna som skulle klä på och av modellena. Första tjejen hette enkelt "A".
Zusanna und Olga, jaaa!
Så jag har lyckats träffa Falko en dag iaf, i kanske 2 timmar. Idag åker han till North Carolina, men vi ses ju om 3 veckor typ. NiCe!
Vad gör allt folk här? Väntar de på nåt? Vet de något som inte jag vet?..
OMG EWAN MCGREGOR!!!!!
Pappa var ju här också, men det gick alldeles för fort.
I tunnelbanan igår såg jag den största drickshögen i historien. Typ jazzband som verkligen tog ut svängarna och satte leenden på de annars deprimerade tunnelbanependlarna. Det var värt många presidenter!
När jag kom upp träffade jag på en tant som var lite obehaglig att se på och vara nära, men som var trevlig. Hon önskade mig lycka till i livet och gav mig en kram :) SUSAN KOM TILLBAKA I MITT LIV!
Johan
Idag är det halloween
Hej Johan Bohlin
Varför Johan är stressad, vilket inte är okej
2. göra ny lookbook tills imorn.
3. Chefen har frågat hennes vänninor på PMR magazine om jag får fota för dem. 4 spreads med kända designers. wohoo! men samtidigt lite läskigt va?
4. surfar för mycket, jobbar för lite.
5. inte ätit sen igår. skiter dock mer än vanligt.
Johan
Varför tryckare inte är okej
I fredags var jag till tre tryckerier här i NY för att bestämma vilken som var bäst för Farahs bok. Pris och deadline bestämde att Earth Enterprise var de shit.
Andy som jobbar där och fick ta hand om projektet från deras sida var en riktig douchebag. Han luktade illa och hade skit på skjortan.
När jag hade lämnat filen och de gjort ett proof märkte jag att ingenting stämde. Och Andy den typen var inte den som hjälpte till. Så under helgen har jag retuscherat om alla bilder och gjort om större delen av boken för att det ska se bra ut i tryck. Men efetrsom alla 175st böcker ska vara tryckta ikväll hinner jag inte se något provexemplar av den nya filen, dvs allt kan gå snett på helt andra vis. ojojoj jag är fett utbränd, och bara tjugo vårar.
Nu sitter jag och jobbar med den nya boken samt att jag ska boka om Farahs flygbiljett tills på onsdag (but make sure it's the new aircraft Joan! it's much more comfortable..) hehe
För övrigt var det jättekul när pappa var här, dock jobbade jag ju mycket av tiden. Vi gick till Ground Zero och gick genom China Town som helt plötsligt blev little Italy (det är DÄR alla restauranger är)
Bohlin
Veckans
1 vecka och 10 elin-inlägg senare
Det här kommer bli ett sjukt långt textinlägg, but hang with me here.
I måndags hade vi alltså den stora runway-showen. Alltså I'll tell ya, det var riktigt neat. Dagen innan,
söndag, förberedde vi genom att packa alla klänningar i garment bags och packa alla olika accessoarer i kartonger tillsammans med verktyg som nål/tråd, pennor, galgar etc. Det som var bra var att jag slapp hjälpa till, som vanligt, för jag skulle ta hand om Farahs dator eftersom den gick så långsamt. Så medan de andra praktikanterna sprang fram och tillbaka och bar tunga grejer så satt jag vid skrivbordet och körde lite borttagning av temporära filer och defragmentering osv. Hade inte direkt någon plan om vad som skulle göras, men det hittade jag på along the way så att säga. Det var sweet.
Måndag! Vi var på hotellet tidigt och bar ner allt till lobbyn. Farah designar också heute couture som skulle visas på catwalken och de klänningarna skulle bäras separat på ett ytterst försiktigt vis. När den beställda car servicen äntligen kom bar vi in allt där. Car service är lite lyxigare bilar som man kan beställa eftersom man inte kan ringa efter taxi här i NY.
Catwalken skulle äga rum på Asian Society, en organisation bara tio gator och två avenyer bort. Det stora rummet var allra högst upp och bestod faktiskt av tre mindre rum som var sammanlänkade till ett. Så det blev en ganska cool föreställning eftersom modellerna gick genom alla tre och publiken såg ju inte hela vägen åt båda hållen. Faktiskt så skapade det antingen spänning eller besvär, det fick man avgöra själv vad man tyckte.
Nu var det dags att packa upp skiten. Ena halvan av första rummet delades av till ett backstageområde och där hängde vi upp klänningarna, satte upp monitor för kameran längst ut på catwalken och vi började ta emot modellena allteftersom de kom.
Christo fixade frisyrerna på samtliga 14 modeller och hans crew med ännu fler praktikanter än Farah började sminka. Nu började alla "dressers" komma en efter en också, dvs volontärer precis som mig själv som ska dra av klännningarna och sätta på nya jättesnabbt på modellena mellan varven. Typ 5 av 7 dressers var ryssar. Så h i m l a typiskt!
Farah var inte där än. kl 11 säger Slava att jag ska hämta henne på hotellet. Så jag börjar gå, knackar på hennes rum när jag är framme och hänvisas av en nyvaken röst att vänta i lobbyn. Efter typ en halvtimme säger en personal i lobbyn att Farah vill att jag kommer upp nu och det hon faktiskt behövde mig för var att bära en dataväska till och från taxin. Herregud.
Ljuset: fixat! Modeller: fixat! Musik: fixat! Volontärer: fixat! Dags för testomgången.
Boom boom boom. Gotta get that boom boom boom! Gotta ge... ?? OMG! musiken räckte inte till!! emergency!
Sista modellerna gick utan musik under testomgången, Farah var förbannad. Slava fick skiten. Musikkillen säger: jag kan ju bara loopa mittenbiten som låter typ exakt likadant i 10 min lite längre? OK!
Testomgång2. Publiken (köpare, press, designers, vänner) väntar längst ner i byggnaden och får inte komma upp än. Med fem modeller kvar under test2 är spänningen olidlig. Hur kommer musiken lösa sig? brabrabrabra!
Publiken sätter sig, johan radar upp modellerna på led backstage i rätt ordning och dubbelkollar att rätt outfit med rätt accessoarer är på rätt modell. Väntemusiken stängs ned, johan säger: Go!
Under själva catwalken kollade jag att ordningen var korrekt och att klänningarna satt bra. Jag sprang också runt bland volontärerna för att jäkta på så att allt flöt på fint. Allt var väldigt coolt.
Efter showen fick Farah stora applåder och en och annan tår av publiken. Vi praktikanter hade 40 min på oss att packa ihop allt igen eftersom en köpare väntade på hotellet och skulle se på alla klänningar i fint skick.
Just det, på söndagen innan så hade Cecily sönder en klänning! Jebus save us all! Hon ba drog i den och gjorde världens reva i släpet, det var verkligen inte okej för Farahs nerver, men hon tog det tämligen bra om jag ska vara helt ärlig.
Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag: Kommer inte riktigt ihåg vad jag har gjort och speciellt inte i vilken ordning. Men jag har i alla fall blivit bjuden på restaurang i china town på tu man hand med Farah. Det var riktigt nice och så fick jag en liten doggybag med leftovers. hehe. Dagen efter gick vi på italiensk restaurang med Cecily också.
Jag har träffat Falko äntligen! Bara en gång under typ 2 timmar. Vi visste inte vad vi skulle göra så han följde med mig när jag åt typ.. hmm. Detta var alltså när jag kunde smita undan från jobbet för jag sa att jag skulle på intervju med en annan praktik. Jag trodde faktiskt att jag skulle sluta efter catwalken men hon har liksom lyckats hålla mig kvar en dag i taget med data-uppgifter.
Igår besökte jag tre tryckerier för att välja vilken som skulle få trycka Farahs lookbook. Efter att ha valt den billigaste trodde jag att praktikskiten var över (så illa är det inte även fast jag kallar skiten för skiten), men under helgen nu sitter jag och gör om hela lookbooken eftersom det här med att anpassa skitjobb för skittryckerier tydligen inte är min bästa sida. De där små övningarna som Peter lärt oss tycker jag inte är applicerbara irl, men definitivt en lifesaver när man handskas med tryckerusnubbar som har noll intresse av att hjälpa till och man måste ha något att utgå från när man ska göra skiten själv.
Det värsta är inte att jag måste göra om allting tills på måndag 8am, och dessutom hinna med att göra en till lookbook och retuschera bilderna som tidigare tog 3 dagar för mig (att hinnas med på 1/2 dag nu). Utan det värsta är att nu är pappa här och jag tänkte att vi kunde gå runt och kolla i affärer och göra turistiga grejer tillsammans, men nu sitter jag bara på hans hotellrum och jobbar i ps. Ajajaj.. Men imorn ska vi iaf till Ground Zero innan han åker hem igen, ska bli chill.
Johan