Yo yo Jo-han here!

Det här kommer bli ett sjukt långt textinlägg, but hang with me here.

I måndags hade vi alltså den stora runway-showen. Alltså I'll tell ya, det var riktigt neat. Dagen innan,
söndag, förberedde vi genom att packa alla klänningar i garment bags och packa alla olika accessoarer i kartonger tillsammans med verktyg som nål/tråd, pennor, galgar etc. Det som var bra var att jag slapp hjälpa till, som vanligt, för jag skulle ta hand om Farahs dator eftersom den gick så långsamt. Så medan de andra praktikanterna sprang fram och tillbaka och bar tunga grejer så satt jag vid skrivbordet och körde lite borttagning av temporära filer och defragmentering osv. Hade inte direkt någon plan om vad som skulle göras, men det hittade jag på along the way så att säga. Det var sweet.

Måndag! Vi var på hotellet tidigt och bar ner allt till lobbyn. Farah designar också heute couture som skulle visas på catwalken och de klänningarna skulle bäras separat på ett ytterst försiktigt vis. När den beställda car servicen äntligen kom bar vi in allt där. Car service är lite lyxigare bilar som man kan beställa eftersom man inte kan ringa efter taxi här i NY.
Catwalken skulle äga rum på Asian Society, en organisation bara tio gator och två avenyer bort. Det stora rummet var allra högst upp och bestod faktiskt av tre mindre rum som var sammanlänkade till ett. Så det blev en ganska cool föreställning eftersom modellerna gick genom alla tre och publiken såg ju inte hela vägen åt båda hållen. Faktiskt så skapade det antingen spänning eller besvär, det fick man avgöra själv vad man tyckte.
Nu var det dags att packa upp skiten. Ena halvan av första rummet delades av till ett backstageområde och där hängde vi upp klänningarna, satte upp monitor för kameran längst ut på catwalken och vi började ta emot modellena allteftersom de kom.
Christo fixade frisyrerna på samtliga 14 modeller och hans crew med ännu fler praktikanter än Farah började sminka. Nu började alla "dressers" komma en efter en också, dvs volontärer precis som mig själv som ska dra av klännningarna och sätta på nya jättesnabbt på modellena mellan varven. Typ 5 av 7 dressers var ryssar. Så h i m l a typiskt!
Farah var inte där än. kl 11 säger Slava att jag ska hämta henne på hotellet. Så jag börjar gå, knackar på hennes rum när jag är framme och hänvisas av en nyvaken röst att vänta i lobbyn. Efter typ en halvtimme säger en personal i lobbyn att Farah vill att jag kommer upp nu och det hon faktiskt behövde mig för var att bära en dataväska till och från taxin. Herregud.
Ljuset: fixat! Modeller: fixat! Musik: fixat! Volontärer: fixat! Dags för testomgången.
Boom boom boom. Gotta get that boom boom boom! Gotta ge... ?? OMG! musiken räckte inte till!! emergency!
Sista modellerna gick utan musik under testomgången, Farah var förbannad. Slava fick skiten. Musikkillen säger: jag kan ju bara loopa mittenbiten som låter typ exakt likadant i 10 min lite längre? OK!
Testomgång2. Publiken (köpare, press, designers, vänner) väntar längst ner i byggnaden och får inte komma upp än. Med fem modeller kvar under test2 är spänningen olidlig. Hur kommer musiken lösa sig? brabrabrabra!

Publiken sätter sig, johan radar upp modellerna på led backstage i rätt ordning och dubbelkollar att rätt outfit med rätt accessoarer är på rätt modell. Väntemusiken stängs ned, johan säger: Go!
Under själva catwalken kollade jag att ordningen var korrekt och att klänningarna satt bra. Jag sprang också runt bland volontärerna för att jäkta på så att allt flöt på fint. Allt var väldigt coolt.

Efter showen fick Farah stora applåder och en och annan tår av publiken. Vi praktikanter hade 40 min på oss att packa ihop allt igen eftersom en köpare väntade på hotellet och skulle se på alla klänningar i fint skick.

Just det, på söndagen innan så hade Cecily sönder en klänning! Jebus save us all! Hon ba drog i den och gjorde världens reva i släpet, det var verkligen inte okej för Farahs nerver, men hon tog det tämligen bra om jag ska vara helt ärlig.

Tisdag, Onsdag, Torsdag, Fredag: Kommer inte riktigt ihåg vad jag har gjort och speciellt inte i vilken ordning. Men jag har i alla fall blivit bjuden på restaurang i china town på tu man hand med Farah. Det var riktigt nice och så fick jag en liten doggybag med leftovers. hehe. Dagen efter gick vi på italiensk restaurang med Cecily också.

Jag har träffat Falko äntligen! Bara en gång under typ 2 timmar. Vi visste inte vad vi skulle göra så han följde med mig när jag åt typ.. hmm. Detta var alltså när jag kunde smita undan från jobbet för jag sa att jag skulle på intervju med en annan praktik. Jag trodde faktiskt att jag skulle sluta efter catwalken men hon har liksom lyckats hålla mig kvar en dag i taget med data-uppgifter.

Igår besökte jag tre tryckerier för att välja vilken som skulle få trycka Farahs lookbook. Efter att ha valt den billigaste trodde jag att praktikskiten var över (så illa är det inte även fast jag kallar skiten för skiten), men under helgen nu sitter jag och gör om hela lookbooken eftersom det här med att anpassa skitjobb för skittryckerier tydligen inte är min bästa sida. De där små övningarna som Peter lärt oss tycker jag inte är applicerbara irl, men definitivt en lifesaver när man handskas med tryckerusnubbar som har noll intresse av att hjälpa till och man måste ha något att utgå från när man ska göra skiten själv.

Det värsta är inte att jag måste göra om allting tills på måndag 8am, och dessutom hinna med att göra en till lookbook och retuschera bilderna som tidigare tog 3 dagar för mig (att hinnas med på 1/2 dag nu). Utan det värsta är att nu är pappa här och jag tänkte att vi kunde gå runt och kolla i affärer och göra turistiga grejer tillsammans, men nu sitter jag bara på hans hotellrum och jobbar i ps. Ajajaj.. Men imorn ska vi iaf till Ground Zero innan han åker hem igen, ska bli chill.


Johan