Nu har jetlaggen börjat tona ner sig lite och jag började gå vid 10 ut på stan. Elin stannade hemma efter joggingen och skulle ju träffa Pontus senare, men lika bra tänkte jag, är man ensam är man inte lika långsam, som jag brukar säga.
Tänkte ta en sån där turistbuss runt stan, men äh. Gick in på Macy's istället och började med att gå vilse i sminkavdelningen. Det var väldigt stort och flott, lyxigt skulle jag vilja säga. Sen gick jag till herrarnas avdelning och då vart det ghetto helt plötsligt med soft hiphop i högtalarna och gangstas bakom diskarna. Inte okej.
Mitt nästa mission för dagen var att besöka restaurangen på 112th st och Broadway a.k.a Seinfeld-haket. A så jag började gå och var redan trött efter allt fönstershoppingspring, men var fast beslutsam att nå mitt mål. 35th street.. 55th.. 78th.. Nånstans vid åttionde gatan började jag kolla upp vid varje skylt hur långt det var kvar, och det gjorde ju bara saken värre. Knäet värkte, ryggen sved och käkarna började låsa sig av allt tuggummi jag tuggat under promenaden. Men till slut, när jag var vid 111th street kunde jag se en välbekant syn som jag sett så många gånger förr "Restaurant" stod det med röda bokstäver över en blå bakgrund. Giddyup



Jag visar ingen bild inifrån för de har gjort om inredningen. Servitörerna var heller inte jättetrevliga, men det är de väl inte i serien heller.   Beställningen? Jag tog en egg-white Omelet with a side of potato and rye, och en kaffe med mjölk.

Johan